Ja, vad är en brukshund för dig? Slår man upp ordet bruk i ordböckerna så får man fram användning/använda sig av. Så en brukshund är en hund som används, eller användning av hund ;).

Inom vissa dobermannkretsar så verkar tanken om att det bara finns ett "rätt" sätt att använda sig av sin Dobermann sprida sig. Och den "rätta" grenen är IPO, en bruksgren som lockat många tränande ekipage till sig de senaste åren, dock är antalet tävlande inte så högt - än.

Jag tänker inte spekulera i hur svårt IPO är eller inte heller jämföra det med de bruksgrenar jag håller på med, jag kan bara konstatera att läser man reglerna så ser man vissa skillnader i poängsättning och spårarbete/längd. Där man inom brukset ger noll i betyg där kan IPO-hundarna fortfarande få godkänt. Jag FÖRSTÅR att skyddet är svårt. Att springa rapport eller köra ett 1500 m långt spår i varierad terräng är också krävande, fast på andra sätt.

Lika många argument som jag har hört angående IPO'ts svåra apporteringar, fria följ, framåtsändanden mm mm lika många motargument har jag för hur mina hundar ska gå på en brukslydnad för att få höga betyg. Det ena ska väl inte förta det andra? Eller? Och i grunden brinner vi ju för detsamma - att träna hund!

Tänk om vi istället för att försöka framstå som bättre än alla andra kunde enas i vår gemensamma glädje över samvaron med våra dobbisar. Och att den ena bruksgrenen inte på något sätt "slår" den andra på fingrarna, det  handlar bara om olika saker som hundarna ska göra. Och hundförarnas olika intressen. Vissa har tiden/orken/manin att träna mycket, vissa lite, vissa gillar spår, andra lydnad, en tredje skydd och själv brinner jag för RAPPORT. Det är grenen med stort G för mig :). Men jag ser aldrig aldrig aldrig ner på någon som inte tränar lika mycket eller våra grenar. Nej, det finns inte i min värld.

Det finns hundar som har bra och värdefulla liv utan att tränas traditionellt, ibland kan det tom vara så att de arbetande hundarna tillbringar mindre tid utomhus än de icke-tränande. Och är det här verkligen en bra väg att gå? Att se ner på andras träningsgrenar/sätt att aktivera hundarna på? Inte nog med att utställningsmänniskorna ska racka ner på varandra, nu ska de som  tränar sina hundar hålla på och muppa sig. Illa....

Nå, har du hunnit tänka på vad en brukshund är för dig? Är en riktig brukshund en hund som tränas eller kan en brukshund vara en hund som används även om de inte är inom de vanliga bruksgrenarna? Finns det flera olika sortens användningsområden som är lika bra?
 

Snillen spekulerar både här och där....

Låt mig ge er några exempel. Jag har vänner som bor på en stor gård och de har en dobermann. Denna dobermann är dagligen med i gårdsarbetet, den följer med till stallet och har även järnkoll på husse när han matar tjurarna. Denna dobermann åker traktor, springer fritt och har vad jag kallar ett aktivt härligt liv. Är han en brukshund? En hund som används?

Jag har en annan vän som har en hel flock med barn, vars dobermann tillbringar sina dagar tillsammans med familjen och i skogen med matte och familjens småhundar. Denna dobermann träffar dagligen massor med människor, den följer med till skolan och hämtar barn,  rör sig fritt i huset, den slipper vara ensam mer än 4 timmar per dag och har ett helhärligt liv som hon trivs med. Är hon en brukshund? En hund som används?

Båda hundarna är korade med fina resultat, de är skottfasta, öppna, tillgängliga och har kamplust. Och båda hundarna bor hos familjer som förut har tävlat i bruks och lydnad, men som nu pga sin livssituation inte gör det.  Livet tar tid, men betyder det att de här hundarna har dåliga liv eller inte kan leva hos dessa familjer utan att må bra. Nej säger jag, de här hundarna har precis lika bra liv som de som tränas. De får springa lösa, de får uppgifter att lösa varje dag och de är högt älskade av sina familjer.

Är det verkligen så att de tränande hundarna är brukshundarna? Eller är det så att de aktiva hundarna, vare sig de får ägna sina dagar åt skogspromenader, lek med barn, de som har ansvar för husse när han är med tjurarna i hagen, de som letar efter köttbullar, spårar, tränar skydd eller letar kantareller, ja listan kan bli lång, är det de hundarna som är BRUKSHUNDARNA? Måste det ena förta det andra? Måste allting vara svart eller vitt eller finns det en gråzon däremellan?

Jag läste en sån bra sak häromdagen, det handlade om att bygga broar och förena människor i positivt  och inte negativt tänkande, vassego:

" Vi kom redan från början överens om att vi skulle fokusera på det positiva vi gör, och hur vi kan göra det bättre. Inte fastna i negativitet, jämmer och gnäll, vilket vi tyvärr ofta har alltför lätt att göra. Positiv energi smittar lika lätt som negativ. Genomgående i alla grupparbeten och diskussioner framkom en sak, så otroligt betydelsefull i sin enkelhet: Visa varandra respekt och ge varandra uppskattning. Då blir klubben en ännu bättre och roligare plats för oss alla"

Som aktiv tävlingsförare försöker jag att bemöta andra - stora som små, nybörjare som proffs - med respekt. Jag förstår att jag inte kan allt, inte är allvetande, inte heller bäst. Jag är bara en vanlig liten Ammi som älskar Dobermann. Och jag kommer att fortsätta med det :)

Love and respect,

Ammiralen

inlägg 090206