Saffran var Ammis första dobermann och blev senare även Anders hund. Han var en snäll, men mycket livlig och glad dobermann som nästan blev 10 år. Tyvärr var han skottberörd och blev därför bara uppflyttad till lägre rapport, men tränades flitigt inom brukset ändå. Vi satsade på lydnaden och lyckades komma upp i elitklass.

Saffran var en bra första dobermann, inte för hård och väldigt glad i och träna. Vi blev även bortskämda med att Saffran på senare år alltid gick lös, stannade vid övergångsställena, inte brydde sig om andra hundar hur mycket de än skällde och att han var lätt och hantera. Han levde sina två sista år som en kung tillsammans med mig och Anders. Vi älskade honom mycket och givetvis är han djupt saknad.

Mer om Världens bästa Saffransbulle kan du läsa här.

ALLMÄNT